:-/
Ibland blir de inte som man tänkt sig. Det såkallade livet tar vändningar man inte kunde förutspå och saker får en annan mening än dom haft innan. Det är när man stannar upp i livet och börjar återberätta saker man upplevt som man upptäcker hur fantastiskt en del saker är, samtidigt som man också inser hur fel andra saker är. Hur kan man tillåta sig själv att bli så utsatt? Hur kan jag som är den enda personen som känner mig, tillåta min själ att bli misshandlad? Hur kan jag offra så mycket av mig, för någon som inte bryr sig ett skit?
Att stå där som ett fån varje dag och ljuga för mig själv. Att lura mig till att tro att det faktiskt blir bättre sen, när jag själv redan vet att jag ljuger. Så spricker fasaden. Små bitar i taget. Man tar de lilla man har kvar för att reparera det men innerst inne vet man att det bara är en tidsfråga innan hela skiten brakar samman. Och då står man där. Igen. Som ett fån. Och undrar hur man hamnade här igen.som ett stort frågetecken?
Låt oss börja om... och göra det rätt...
"Ibland blir de inte som man tänkt sig. Livet tar vändningar man inte kunde förutspå och saker får en annan mening än dom haft innan. Det är DÅ man stannar upp och återberättar saker som man upplevt och inser hur fantastiskt de flesta saker är, samtidigt som man också LÄR SIG hur fel andra saker är."
Jag tror på mig! Och jag vet att jag kan bättre och förtjänar bättre.
Jag kan!
